Vad är klassisk kinesisk dans - av Li Hongzhi

Med sin grund i den omfattande femtusenåriga kinesiska kulturen är klassisk kinesisk dans en gren av de konstformer som använder kroppen som uttrycksmedel.

I.  Den klassiska kinesiska dansens kännemärken

A.Den klassiska kinesiska dansen är mycket varierad med avseende på rörelser. Dessa kan uttrycka många olika känslor såsom glädje, ledsenhet, lycka, ilska, sorg, lust, oro och ro, avsked och återförening, galenskap, tokighet, fånighet, sjukdom, rus, högtidlighet, såväl som gement och majestätiskt, civilt och militäriskt, vilket allt kan visa människors karaktär och kan berätta historier.

B.I klassisk kinesisk dans styrs rörelsen av betydelsen. Med andra ord, i den här dansformen uppnås det fulla uttrycket genom att de inre känslorna används till att styra kroppen.

C.Klassisk kinesisk dans använder människokroppens naturliga förmåga; den kräver inte specialtränade muskler. Det betyder att den muskelstyrka man får naturligt genom att gå, springa, hoppa, gå uppför trappor och cykla med mera, samt överkroppens muskelstyrka, som byggs upp naturligt genom fysiskt arbete, kan stärkas ytterligare under träningen.

D.Träningen i klassisk kinesisk dans har fyra delar:

①  Form (danskombinationer och grundläggande träning vid stången)

②  Yun (en teknik för att uttrycka specifika inre känslor genom form)

③  Dansteknik (träning av svåra dansrörelser)

④  Volttekniker (främst träning av olika typer av volter och hopp samt grundläggande färdigheter)

E.Vid framföranden av klassisk kinesisk dans på teaterscenen finns inslag av skådespeleri i dansen. En dansföreställning är annorlunda än film, drama, opera, folkopera eller Broadway-musikaler. Klassisk kinesisk dans är att kombinera ansiktsuttrycket och kroppsrörelsen, vilket är en form som förstärker uttrycket.

II.  Den klassiska kinesiska dansens ursprung och nedärvningsprocess

Redan för flera tusen år sedan framträdde kampsport (wushu) i Kina. Vid den tiden influerades många sorters scenkonst av kampsportens rörelser, tekniker och volter. De klassiska kinesiska dansrörelsernas ursprungliga former liknade dem inom kampsporten, men de utfördes annorlunda och kraven var annorlunda. Senare, under de femtusen år då den kinesiska kulturen etablerades, berikades klassisk kinesisk dans hela tiden vilket frambringade den klassiska kinesiska dansens yun. Och det var den stil som klassisk kinesisk dans tog sig under nedärvningsprocessen. Det sätt på vilket en viss etnisk grupp rör sig innehåller den gruppens egna specifika egenskaper, så kinesers rörelser har naturligt en kinesisk stil. Det har dock visats att människor från andra etniciteter också kan uppnå den här stilen genom träning av yun och form i praktisk skolning.

Klassisk kinesisk dans fördes vidare på en rad olika vägar, varav teatern var den främsta. Genom de olika dynastierna hade dansen vid de kejserliga hoven olika tekniska särdrag. Bland folket spred sig dansen främst genom imitation, medan den bland gatuartister främst spreds genom kampsportstekniker. Innan Qin- och Handynastierna (221 f.Kr.–220 e.Kr.) fanns det artister som framförde kampsportsnummer, och gatuartister använde främst volter. Under Tang- och Songdynastierna (618–1279 e.Kr.) fanns i dansen och akrobatiken tidiga former och tekniker från klassisk kinesisk dans, framför allt volter, vilka användes av nästan alla akrobater. Det är så här olika tekniker och konstformer har influerat varandra inom den kinesiska kulturen.

Begreppet kinesiska dynastier skiljer sig från andra folks gamla kungariken. Dynastiskiften har också ändrat de rådande kulturella karaktärsdragen. Varje dynasti har sin egen kejsare, sitt eget folk och sin egen kultur. Den klassiska kinesiska dansen berikades och fulländades så här hela tiden under den historiska process då kulturen etablerades.

Dagens skolningsmetoder existerade inte i det antika Kina. Inom teatern undervisade den äldre generationen lärlingarna, så det vidarebefordrades från generation till generation. Lärlingarna etablerade från unga år ett formellt lärlingskap hos en mästare och det var så man blev professionell. I den kejserliga hovdansen fördes konsten vidare när de unga damerna lärde varandra; många av gatukonstformerna fördes vidare som familjetraditioner; och kampsport gick i arv från förfäderna eller lärdes från en mästare. Inom religionerna blev lärjungar från buddhistiska och daoistiska läror, efter att de blivit munkar, undervisade av mästaren. Den systematiserade moderna formen av skolning infördes under första hälften av förra seklet.

III.  Skillnader mellan klassisk kinesisk dans och nutidens kampsport

Sedan den tiden då kung fu-filmer och tv-shower började komma ut har många människor förskönat kampsportsrörelserna och gjort dem till något spännande men opraktiskt, för att användas i intrigerna på film och i tv-shower. De här rörelserna är mycket lika dans men är i själva verket helt annorlunda än klassisk kinesisk dans. Skillnaderna är i grunden följande:

A. I klassisk kinesisk dans är kroppens uttrycksfullhet det primära, medan det primära i kampsport är att rörelserna utförs snabbt och explosivt. Ju snabbare kampsport, desto mer uppnår den målet.

B. Klassisk kinesisk dans integrerar kroppsrörelsen med yun.

C. Klassisk kinesisk dans är kroppens språk. För att så långt det är möjligt skildra rollfiguren, eller en historia, ska kroppen sträckas ut och ha så stort omfång som möjligt. Därför är långa ben det mest grundläggande urvalskriteriet för danselever. Den här typen av utsträckthet är farlig i kampsportsstrid.

D. Kampsport kan inte förmedla berättelser, olika rollfigurer eller olika känslor så som klassisk kinesisk dans kan.

E. Kampsport har inte det yun som krävs i klassisk kinesisk dans.

IV.  Den klassiska kinesiska dansens påverkan på andra dansformer och fysiska färdigheter

Med den så kallade ”reformen och öppenheten” (med start i slutet av 1970-talet), kom klassiska kinesiska danstekniker och volter plötsligt upp på världsscenen. I synnerhet dess tekniker och volter skickade chockvågor genom den internationella dansvärlden. Baletten införlivade sålunda några av den klassiska kinesiska dansens tekniska rörelser, och modern balett har i ännu större utsträckning införlivat klassiska kinesiska danstekniker. Men de förstår inte vilka krav som ställs för dessa tekniker och de har använt dem på ett mycket ostandardiserat sätt. Det som benämns streetdance har nästan ingen förståelse när det gäller krav och standarder för dessa tekniker och har som resultat tagit klassisk kinesisk dans och förfulat den.

Klassisk kinesisk dans har också haft ett enormt inflytande på gymnastiken. Innan 1970-talet var det som ingick i rytmisk gymnastik, bom och barr endast enkla balettrörelser och fysisk teknisk träning. Sedan började Kinas gymnastiktrupp använda klassiska kinesiska danstekniker och volter i stor skala vid gymnastikevenemang. Så snart de här teknikerna visades i internationella tävlingar på 1970-talet häpnade alla länders gymnastiktrupper. En kinesisk tävlande lyckades till och med vinna fem guldmedaljer vid ett och samma tillfälle. Gymnaster över hela världen började lära sig teknikerna och volterna i klassisk kinesisk dans och genast lyftes gymnastik upp till att bli en tävling i ännu mer avancerad teknik.

I själva verket har många olika fysiska konstformer och sporter runtom i världen tillgodogjort sig den klassiska kinesiska dansens tekniker och volter. En del imiterar dem lite bättre, medan andra gör det rätt dåligt, felaktigt, icke standardmässigt, eller till och med förfular dem, och det här har förvanskat den femtusenåriga utsökta kulturen.

Detta är det grundläggande om klassisk kinesisk dans.

Li Hongzhi

5 juli 2013