Möt solistdansare Kenji Kobayashi
Japan - med sin vackra natur, rika kulturarv, rena miljö och sitt otroliga kök - är en av Shen Yun-artisternas favoritländer att besöka på turnén. Denna säsong markerar vårt tolfte år för besök i den Uppgående solens land. Och vår resplan innehåller sex japanska städer från 16 januari till 5 februari.
Och så tänkte vi att det här skulle vara den perfekta tidpunkten för att introducera er till en av våra Japanfödda stjärnor, solistdansare Kenji Kobayashi.
Kenji Kobayashi
Till att börja med: Kenji Kobayashi har varit med i Shen Yun sedan 2010. Hans hemstad Tokyo är hans favoritstad på turnén. Även om Stor-Tokyo är det mest befolkade storstadsområdet på jorden finner han atmosfären lugnande eftersom det alltid känns bra att vara hemma.
År 2016 vann Kobayashi första pris i den manliga vuxenklassen i New Tang Dynasty Televisions internationella klassiska kinesiska danstävling. I Shen Yun-produktionen tycker han mest om att porträttera intressanta karaktärer, särskilt humoristiska, som Galten från Färden till västern.
Kobayashis favoriträtter är (japanska, naturligtvis) - tsukemen (doppnudlar), tjock ramen i tonkotsu (fläsk) eller gyokai-(fisk)buljong, och Kobe-biff eller nötköttunga yakiniku (grillat i japansk stil). Under dagen när han dansar och tränar äter han också gärna många bananer på grund av fruktens många fördelar.
Närsomhelst han får chansen under turnén älskar Kobayashi att gå och utforska med sin kamera. "Det gör mig lycklig", säger han. Och hans fantastiska bilder, som den här av berget Fuji, visas vanligtvis i ShenYun.coms fotogallerier.
Senaste huvudrollerna: Apkungen mot bedragarkungen (2018) , I ett modernt tempel (2018), Apkungen på Flammande berget (2017)
KK: Av alla de karaktärer som jag någonsin har spelat och den som jag tycker är mest intressant och trevlig är Galten! Han är Tangmunkens andra lärjunge i den klassiska novellen Färden till västern.
Galten kan vara så pigg men ändå så lat - en motsägelsefull karaktär. Ärligt talat är han bara pigg när han ser utsökt mat eller vackra kvinnor, som mångudinnan [Chang'e]. Hans karaktärsbrister – frosseri och lusta - skapar humor i den ursprungliga romanen och i våra Shen Yun-dansstycken också. Och självklart! Det finns en annan situation där Galten gör sitt bästa: när han skryter. Dock misslyckas han vanligtvis fullständigt, åtminstone i alla de nummer där jag har haft hans roll - vilket på sätt och vis är sorgligt, måste jag säga. Han har aldrig lyckats få någon god mat heller. I slutändan blir den alltid bortsvept av Apkungen eller är ett spratt omskapat av onda fiender. Och Galten blir hela tiden lurad, gång på gång, av antingen Apkungen (på ett roligt sätt) eller av demoner.
Galten är verkligen lat. Vid varje möjlig chans att få vila är han alltid den förste som dunsar ner och innan man vet ordet av sover han. Galten behöver alltid en vilopaus, men när monster eller demoner kommer fram på scenen är Galten alltid den första att rusa iväg. Det stämmer. Hans motto är: Om du inte kan besegra dem, spring ifrån dem.
Trots att Galten tycks vara en sådan knäppgök är det fortfarande ganska utmanande att porträttera honom. I Asien är han ett välkänt namn. Alla har en mental bild av hur de tycker Galten borde vara, precis som de har av Apkungen. Så det är verkligen svårt att skildra den perfekta Galten, den som passar allas smak. När man försöker vara Galten, bestämmer varje rörelse, speciellt hur man går, hur realistisk ens skildring är.
Jag har förfinat hans kännetecknande gångstil till ett slags vaggande där min mage sticker ut. Jag har också försökt att föreställa mig hans vanor: hur han skulle äta, hur han skulle dricka, hur han skulle vara när han känner sig glad eller ledsen. Ibland försöker jag leta efter lite Galten-känsla i mitt dagliga liv för ju mer jag upplever honom utanför scenen, desto lättare är det att vara kvar i karaktären på scenen. På det sättet känner jag mig inte som att jag bara är en skådespelare - jag känner mig som själva Galten och att jag är inne i Färden till västern. Speciellt nu när Apkungen och jag har blivit gemytliga mot varandra känns Galtens karaktär riktigt välbekant, och det känns mer och mer naturligt att vara honom.
Jag har spelat den här rollen i flera år nu. Kanske har jag fått en överdos, eller kanske har det blivit ren vana, men ibland går jag omedvetet eller agerar som han i det normala livet eller vid porträttering av andra karaktärer. Koreografer och meddansare har också berättat att ibland har min dans lite galt i den. Så nu måste jag se till att spara min Galten-karaktär och vara honom bara när jag är Galten!
Ta en titt på Det bästa av Japan - bilderna tagna på Shen Yun-turnén.
