Avfärd till Korea

När ridån slutligen gick ned i Changhuas Yuanlin Performance Hall var Shen Yuns turne 2013 i Taiwan avslutad. Sedan 20 februari har Shen Yun Touring Company uppträtt i åtta städer på ön, med 45 föreställningar under 42 dagar.

De senaste fem veckorna har varit fartfyllda, både på scenen och utanför. Det fullspäckade schemat har kombinerats med nattmarknader fulla av utsökt mat. Men nu säger Touring Company adjö till dubbel-dubbel shower, ostronomeletter och lotusfröglass. Det finns ingen tid att spilla. Alla är redo och glada för nästa destination i Stillahavsasien.

Annyeonghaseyo! (Hej!)

Från 5 till 14 april turnerar Shen Yun i Sydkorea. Kvällens premiär i Daegu inleder det sjunde besöket i landet.

I synnerhet två artister har länge väntat på denna resa – konferencier Kelly Wen och solistdansare Seongho Cha.

Vi lyckades få några ord med dem innan den första showen i Korea.

Konferencier Kelly Wen 

Kelly Wen har varit med i Shen Yun sedan starten 2006. Hon är den första att berätta att många människor misstar henne för att vara korean. I själva verket är hon kines-kanadensare, men har en svaghet för Korea och dess kultur. För henne är föreställningarna här en av årets höjdpunkter.

Shen Yun: Kelly, det här är tredje gången som du turnerar i Korea. Vad tycker du mest om med att framträda här?

Kelly Wen: Jag började lära mig koreanska för några år sedan, inför min första gång som konferencier här. Under showerna såg jag att människor verkligen är vänliga. De ser att du gör en ansträngning för att lära sig deras språk och de känner sig uppriktigt glada.

När de tittar på showen kan de relatera till en hel del av berättelserna. Antingen har de hört talas om dem när de var unga eller så har de läst böckerna. De kan verkligen förstå de inre betydelserna och de är i stånd att tala mycket djupt om de kulturella aspekterna av showen. De är ofta respektfulla, vilket är fint att se.

SY: Vad är det som du gillar mest med koreansk kultur?

KW: Det faktum att de kan kombinera traditionella aspekter med de positiva delarna av västerländsk modernisering. Sydkorea är ett mycket modernt land, men samtidigt håller de fast vid sina rötter. Hela deras nation är verkligen i enlighet med principen ”man är mellan himmel och jord.” Så i vardagen försöker de anamma dessa traditioner och principer.

SY: Har du haft några ovanliga upplevelser i Korea?

KW: Jo, en gång gick vi till ett turistställe där de sålde intressanta tilltugg längs gatan. Vi tittade närmare och fann att det var silkesmaskar; friterade silkesmaskar som de sålde som popcorn. Någon från vår orkester köpte det för att dela ut till oss och sade: ”Väldigt gott. Krispigt. Massor av protein …” Jag vågade inte prova. Jag tror inte att jag skulle prova i dag heller.

SY: Förutom silkesmaskar måste du annars vara ett fan av det koreanska köket?

KW: För att vara ärlig gillar jag inte koreansk mat så mycket, vilket är ironiskt. Jag älskar kulturen och jag älskar folket – men jag kan inte med den kryddstarka maten. Den har en särskild krydda som jag inte tål. Vanligtvis håller jag mig bara till deras pannkakor … Ingen kimchi (mjölksyrade grönsaker med chili). Det går inte med kimchi.

Solistdansare Seongho Cha

Seongho Cha är faktiskt korean. Han föddes här innan han flyttade till USA och har fortfarande en stor familj på halvön. Då han är den ende etniskt koreanska Shen Yun-dansaren så är han något av en kändis.

Shen Yun: Kommer några av dina koreanska bekanta att se showen?

Seongho Cha: Jag skickade en offentlig inbjudan till över hundra personer och så fort jag kom hit fick jag veta att många av dem skulle gå. Någon från mitt gamla gymnasium ringde precis mig om att se föreställningen och sedan finns det familj, vänner till familjen, kollegor till familjen … Jag tror att vi kan ha vår egen lilla mottagning efter showen. Och det verkar som om alla här redan känner till Shen Yun och vad vår show handlar om. De säger: ”Åh, det här är showen alla pratar om.”

SY: Det verkar som att du har en växande skara fans bland koreaner och det har även varit en del artiklar om dig i utländska koreanska tidningar. Varför tror du att det är så mycket uppmärksamhet?

SHC: Jag antar att det är en stor sak för människor här. Det är en produktion med traditionell kinesisk kultur, men den har en koreansk dansare med i ensemblen. Jag tror att de tycker detta är intressant.

SY: Du är känd för din roll som Apkungen, men i år spelar du dessutom flera ledande dansroller som kräver en hel del agerande. Har du någon favorit?

SHC: En av mina favoritroller är att spela den olydiga lilla munken i Shaolintemplet. Det påminner mig om min barndom. Du börjar så allvarligt, tränar hårt och sedan börjar du leka, jaga kaniner och sådant. Då hamnar du i lite problem på grund av ditt oskyldiga hjärta. Du har denna lekfullhet men även disciplin. Sedan finns även detta att stå upp för vad som är rätt.

SY: Du studsar ofta runt över scenen och gör en rad tekniskt svåra saker. Är det väldigt tröttsamt för dig?

SHC: Det är faktiskt mer mentalt än fysiskt tröttande då jag måste vara i fas med musiken. Tajmningen måste vara precis rätt. Jag måste hålla samma hastighet under de tekniska delarna och samtidigt samordna med de andra dansarna samt anpassa efter storleken på de olika scenerna. Om jag bara kommer lite före musiken, eller bara är lite sen eller ur fas med en annan dansare, så går effekten förlorad. Det måste vara perfekt.

Jag har upptäckt att om jag mest tänker på själva rörelsen så gör det mig mer trött. Men när jag har satt mig in i karaktären och dansen så flyter allting mycket smidigare.

En annan sak är kommunikationen med publiken. Jag måste se till att de förstår vad jag gör. Jag vill kommunicera direkt med dem, titta på dem när jag gör ett specifikt ansiktsuttryck och känna att de uppfattar det.