På jakt efter sann skönhet

Som dansare i Shen Yun Performing Arts tänkte jag att det vore bra för mig att dyka djupare i den traditionella kinesiska kulturens estetik. Nu känner jag att jag uppskattar sann skönhet bättre.

I forna tider kretsade konstnärliga skapelser till stor del kring teman som himmel och jord, gudomliga varelser och natur. På den tiden var poesi, dans och musik ofta en form för att prisa gudar, uttrycka ödmjukhet och vördnad eller att be böner.

Även om vi inte längre kan se dessa danser och höra dessa sånger, kan vi fortfarande få en känsla av den stora respekten som det forntida folket hade för naturen och det gudomliga genom skrifter som har bevarats i tusentals år. Det finns till och med konstverk som har överlämnats till oss i sin helhet.

Många målningar och etsningar av Buddhor, himmelska feér och andra gudar kan fortfarande hittas i avlägsna grottor. De mest kända är grottorna med tusen Buddhor i nordvästra Kina nära Dunhuang och Leshans gigantiska Buddha i Sichuanprovinsen. Dessa majestätiska sevärdheter från forna tider förblir underverk än idag

På tal om filosofi

I både taoistiskt och konfucianskt tänkande är enkelheten vacker och suverän.

”Tomhet, stillhet, lugn, smaklöshet, fridfullhet, tystnad och inaktivitet är roten till alla saker”, skrev Master Zhuang i Himmelens väg, kring år 300 f.Kr. "Män blir genom sin stillhet vise män".

Enligt Konfucius måste man börja med en god moralisk grund och inre skönhet innan man söker yttre skönhet och andra utsmyckningar. Jag tror att söka enkelhet är faktiskt att söka autenticitet eftersom osmyckad enkelhet är det mest ursprungliga tillståndet av att existera - den mest genuina manifestationen av saker.

Konfucius bad en gång en gäst att förklara sin förståelse om ”sanning”. Gästen svarade: ”En mans riktiga sanning är ren uppriktighet i dess högsta form, utan denna rena uppriktighet kan man inte beröra andra ... Anta att om denna sanning finns innanför utövar den en andlig effekt utanför, och det är därför vi räknar det som så värdefull.”

Vi har nu så många saker som kan sätta igång våra begär och fantasi. Det är så lätt för vår rena och enkla infödda natur att bli begravd och tappa kontakten med vårt sanna jag. Men om konst är ett fönster för en artist att uttrycka en inre värld som påverkar publiken, skulle det inte vara sant att endast när en artist kan höja sin egen tankevärld kan han skapa verk som inspirerar andra att göra det samma?

Att vara i harmoni

Jag fann också de traditionella åsikterna om harmoni fascinerande. Det forntida folkets betoning på harmoni omfattar läran om den gyllene medelvägen - att vara måttfull och undvika ytterligheter.

I boken Läran om medelvägen skrev Konfucius barnbarn Zisi: "Jämvikt är det stora ursprunget ur vilket allt mänskligt agerande i världen växer, och denna harmoni är den universella vägen som alla människor bör följa."

Harmoni omfattar tillgänglighet - det gör något tilltalande för människor från alla nivåer i samhället; till och med varje nationalitet och kultur.

I ’Diskussioner om staterna’, som är en samling viktiga tal från två och ett halvt årtusende sedan, finns det ett avsnitt som kallas "Wu Ju förklarar skönhet." Det ger en osmyckad men exakt definition av harmoni och skönhet:

"Oavsett hur du ser på något, vare sig ovanifrån eller nerifrån, inifrån eller utifrån, i detalj eller i stort och från nära håll eller långtifrån, om förhållandena mellan alla element är harmoniserade och utan disharmoni, är det skönhet."

Det är inte lätt att skapa något av denna kaliber. Hur man gör det kan låta enkelt - med ord från den stora kejsaren Tang Taizong i sjunde århundradet: ”Att vara i harmoni är att vara riktig och rättvis.” För en artist att uppnå ett harmoniskt tillstånd, måste hon vara dygdig, rättvis och ha en mycket vidsynt inställning till livet. Detta kan ta en livstid av hängivna studier, själviakttagelser och medvetenhet att fullända.