Santa Maria del Fiore i Florens – ögonblicksbilder

Nyligen formaterade jag av misstag min hårddisk, år av minnen dunstade bort med ett katastrofalt klick på en knapp. När jag hastigt försökte återställa foton och videor kom jag på mig själv med att ta en oväntad nostalgitripp. Minnesbilder från tidigare turnéer kom en efter en: Taiwan, Frankrike, Australien, Taiwan, Kalifornien, Sydkorea, Taiwan …

Sedan kom jag till ett flygfotografi över en stad i Europa. Varifrån var detta? Jag stirrade på mosaiken av röda tak på byggnader och kupoler, och då kom jag ihåg: Florens! Även om vi bara stannade där två dagar så minns jag det som kvintessensen av den klassiska europeiska staden.

Vår första tur i Florens förde oss till stenlagda gator, statyer i marmor och smala gränder virvlande runt magnifika byggnader i gotisk arkitektur. Staden är fylld med den sublima skönheten från renässansen. Allt var synnerligen överväldigande och jag hade verkligen ingen idé om hur jag skulle kunna uppskatta denna fullständiga explosion av kultur som omgav mig.

Vi gick in på ett litet torg och plötsligt framträdde en stor och vacker katedral med ett torn och en kupol. Den var så stor och så hög att den vägrade att få plats i min kamera. Danskollegan Sebastien Chun slösade ingen tid och tog sig snabbt in i den massiva byggnaden, och naturligtvis följde jag efter. Föga anade jag att jag faktiskt hade gått in i den viktigaste kyrkan i Florens – Basilica di Santa Maria del Fiore, även känd som Il Duomo.

Insidan av katedralen är fylld med långa, tomma utrymmen och inte mycket annat. Väggarna kantas av fönster med målat glas och vid vardera ände av katedralen finns ståtliga pelare. Platsen ser ut att vara byggd för en jätte.

I slutet av den långa hallen finns kupolen, dess insida fylls av ett fantastiskt konstverk. Jag kunde se att den var mycket detaljerad, men tyvärr för högt upp för att kunna ses tydligt. Det är otroligt att tänka sig att en konstnär tog sig hela vägen upp dit för att skapa denna målning. Men det anses ju också att renässanskonstnärer förde konsten till nya höjder.

Det verkade först som om det var allt att se, så jag gjorde mig färdig att gå. På väg ut fångades dock min blick av en kö vid den bortre sidan av väggen. Fanns det något mer att se? När jag kom närmare såg jag att Sebastien redan hade börjat fråga turister i kön om detta. Det visade sig att de väntade på att klättra till toppen av kupolen där man kan få en fantastisk utsikt över både målningen och över Florens stadsbild. ”Tja, varför inte?” Så vi gick ut och hittade entrén till kupolen där kön började.

Det är 463 trappsteg till toppen av kupolen med ett par ”rastplatser” längs vägen. Trappan är smal och ojämn, ibland brant, ibland i spiral uppåt utan något slut. Det kändes som en hemlig passage eller kanske en flyktväg. Enstaka fönster mot omvärlden gav en känsla av hur långt upp vi hade kommit.

Efter ungefär tre fjärdedelar av trappan kom vi till en smal avsats som tog oss till det inre av katedralen. En hög glaspanel hindrade oss från att falla ned och lät oss samtidigt beundra utsikten, mer intressant än tidigare. Turisterna långt där nere såg ut som myror och jag noterade mosaikmönstren på marmorgolvet.

Målningen på kupolen visade sig vara en samling av fresker som kallas ”Yttersta domen”, kreerade av Giorgio Vasari och målade av ett antal konstnärer, vilket medför skillnader i stil och teknik.

Vi erövrade sedan den återstående delen av trappan och kom slutligen fram till vår belöning: en hisnande panoramautsikt över Florens. Kluster av röda tak bredde ut sig över landskapet med bergssilhuetter vid horisonten. Det var en oförglömlig syn.

Vi dröjde oss kvar länge, njöt av utsikten och tog bilder samtidigt som vi kämpade mot de starka vindarna. Till slut var vi tvungna att gå, men inte innan vi poserat för en sista gruppbild framför en av de vackraste städerna i världen.