5000 år gamla syskon: kinesisk dans och kung fu
”Jag vet vad kung fu är!” Neos berömda replik från Matrix kan låta klichéartad 13 år senare, men det är en arketyp av den actiongenre som skildrar flashiga kampscener och som svept in dem med österländsk kampsportmystik. Med filmer och tv-program som visar elegant koreograferade kung fu-scener kan många människor ha svårt att skilja mellan kinesisk kampsport och några av den klassiska kinesiska dansens rörelser som ses i vårt Shen Yun-program.
Men var inte orolig, för trots vissa kusliga likheter finns det viktiga drag som skiljer de två åt.
Kinesisk kampsport och klassisk kinesisk dans kan ses som tvillingar, avlade för 5000 år sedan av de tidigaste föregångarna inom den kinesiska kulturen. Även om de ursprungligen har samma rötter, så syftar dessa syskon med motsatta personligheter till mycket olika ändamål. Medan kinesisk kampsport uppfyllde praktiska syften med att bekämpa och försvara – så var klassisk kinesisk dans en scenkonst som underhöll dignitärer vid det kejserliga hovet.
Ett sätt att förklara skillnaderna mellan de två är att titta på de tre huvudsakliga komponenterna i klassisk kinesisk dans: form, stil och tekniker.
Form syftar på den kinesiska dansens repertoar av rörelser och poser. Dessa är standardiserade, men kan kedjas ihop till ett obegränsat antal sätt att vara visuellt tilltalande. De är begränsade endast av koreografens kreativitet. Kinesisk kampsport, som också har uppsättningar av standardiserade rörelser och knytnävsformer, skiljer sig mycket från dansen. Rörelserna styrs av praktiska ändamål och används endast om de tjänar ett syfte i att anfalla eller försvara. De skulle inte tillämpas bara för sitt utseendes skull.
Om form är den kinesiska dansens skelett så är stil dess kött och blod – det är konstformens unika inslag. Stil kan beskrivas som den process där hela kroppen, inklusive blicken och andningen, är integrerad i en serie rörelser. Även i bedrägligt enkla rörelser styr en dansares avsikt andningen och andningen styr kroppen. Stil hjälper till att leverera önskat meddelande, dess stämning och ton. Den bildar ett eteriskt mentalt och känslomässigt band mellan artist och betraktare.
Stil fungerar som ett talat språk med en rad skiljetecken och accenter. Dess uttrycksfullhet är gränslös och belyser den sanna skönheten i klassisk kinesisk dans.
Kinesisk kung fu har sin egen typ av stil, men det betonas inte som i kinesisk dans. I traditionella former av kinesisk kampsport används stil endast om den ger utövaren ett mer naturligt och effektivt sätt att angripa eller försvara.
Slutligen finns det tekniker. Många hopp, luftburna vändningar samt volt- och rotationstekniker finns inom både kung fu och kinesisk dans. I kinesisk dans används de för att glädja publiken och tillföra gnistor av spänning. Utförandet ska vara smidigt och graciöst för att förstärka dess estetiska kvalitet. Dansarens kropp måste hållas utsträckt, vilket skapar långa linjer. Även i en enkel dansspark, måste benet sträckas ut rakt i en lång linje för den visuella attraktionskraften.
Kung fu har en annan strategi. Under en spark inom kampsport rör sig benet längs en kort linje. Sparkarna måste vara explosiva och direkta. Ofta kan en förlängd linje komma i vägen för ett effektivt anfall eller försvar från kampsportutövaren. Rörelserna avslutas ibland med korta, direkta vägar. Om man sträcker ut kroppen är det för att öka räckvidden och kraften i attacken.
För ett otränat öga kan externa likheter få kinesisk dans och kinesisk kampsport att se nästan identiska ut. Förhoppningsvis har du nu utvecklat ett moget öga att urskilja de 5000 år gamla, och till synes identiska syskonen, sprungna ur den kinesiska kulturen. Kudos (ärebetygelse) till dig!
Ming Liu
Dansare i Shen Yun International Company
12 april, 2012
