Öva som Konfucius

Känner ni till historien om Konfucius som lärde sig spela kinesisk luta?

En dag får Konfucius ett nytt musikstycke från sin lärare. Han övar på det om och om igen tills han kan spela det med slutna ögon. Sedermera kom läraren tillbaka med ett annat stycke för honom att ta sig an. Konfucius avvisar det artigt och förklarar att han bara har lärt sig noterna men inte förstått de musikaliska uttrycken. Läraren går med på det och lämnar honom att spela på sitt instrument.

Flera dagar går medan Konfucius arbetar med dynamik, frasering och liknande. Läraren kommer på nytt för att lyssna på honom och anser att han är redo att gå vidare.

"Men jag har ännu inte upptäckt betydelsen bakom musiken,"svarar Konfucius och går tillbaka för att öva.

När läraren återvänder nästa gång är det som Konfucius spelar nu genomsyrat av känsla. Ändå skjuter han upp det ännu en gång och förklarar att han vill fortfarande få en förståelse av kompositören själv.

Flera dagar senare kommer läraren igen. Den här gången upptäcker han att Konfucius inte längre knäpper flitigt på sitt instrument, utan sitter i djup meditation.

”Jag vet nu vilken sorts man det är som komponerade det här stycket”, säger Konfucius äntligen. ”Han hade mörk hy och var högrest. I sitt liv hade han de största ambitionerna ... Vågar jag säga att han är ingen annan än den ädle kungen Wen? ”(Grundare av Zhoudynastin omkring 1 000 f.Kr)

"Anmärkningsvärt", utropar läraren. "Det här stycket är verkligen från självaste kung Wen!"

I den vise mannens anda

På Shen Yuns huvudkontor har vi arbetat med det nya 2020 års program sedan juni. Efter månader med oavbrutna repetitioner tycker jag att berättelsen om Konfucius är särskilt inspirerande.

För att vara ärlig är det som dansare omöjligt att vara fullkomligt glad dygnet runt. Det finns tillfällen när man har överbelastat sig, sparkat för mycket, hoppat för mycket, man är helt utmattad eller så har man vaknat på fel sida och inte kan hantera två snurrar utan att kyssa Marley-golvet. Vid tider som dessa är det kanske inte det roligaste i världen att öva miljontals gånger på de tekniker man behöver arbeta med. Och en repetition till för att synkronisera varje rörelse i en gruppdans kan driva en att oavsiktligt bli omtöcknad.

Men för att kanalisera Konfucius entusiasm och engagemang! Det får mig verkligen att fundera:

Om konst är "ett uttryck eller tillämpning av mänsklig kreativ skicklighet och fantasi" - tack, ordbok - bör övande för att förbättra sig vara en mycket upplysande upplevelse. Konfucius kunde inte vila förrän han behärskade en sång tekniskt, uttydde dess varje nyans, mediterade över dess konstnärskap och praktiskt taget kanaliserade kompositörens anda.

Skillnaden mellan att bara spela noterna eller enbart fullända rörelserna, och att faktiskt förkroppsliga själva själen hos ett stycke gör världens skillnad – inte bara för artisten utan också för de otaliga lyssnarna eller åskådarna som så småningom kommer att bevittna hans framträdande. Ur detta perspektiv kan det finnas upptäckter att hitta bakom varje hörn.

Nästa gång jag är på repetition för…dansen [kan inte ännu säga vilken] kommer jag att minnas Konfucius och försöka kasta mig in i min roll utan reservation. Varje gång vi tar på oss dräkterna för att öva … dansen [ni kommer att få reda på det snart], så kommer jag också att ikläda mig dansarnas disposition och charm. Och när musiken låter för … [fortfarande en hemlighet], kommer jag att sträva efter att göra varje rörelse som en sann … [hemlig roll] av hög rang.

Vid nedräkning är det cirka tre veckor kvar tills Shen Yuns 2020 års föreställningsturné börjar. Under tiden kommer jag att uppskatta den tid vi har kvar och öva som Konfucius. Och må varje ansträngning ge insikt och belöning.