Mina ”Fem i topp” från Japan
Framme i Japan: Vilken syn - en massa av vårt blåfärgade bagage!
På senare tid har vårt schema varit så hektiskt att jag har funnit det omöjligt att hålla er alla uppdaterade. Men i morse fick jag äntligen en andningspaus och känner att jag är skyldig alla att berätta vad som hittills har hänt i Asien (med tanke på att vi redan är i Taiwan nu).
Så låt oss börja med Japan. Jag tänkte det skulle vara enklast att lista en ”Fem i topp” med mina höjdpunkter – det finns annars alldeles för många och alldeles för häftiga sådana.
NUMMER 5: ÖVERREKLAMERADE HONUNGSMELONER
Uppenbarligen är honungsmeloner i Japan betraktade som ett ”elixir för evigt liv”. När det är melonsäsong väljer bönderna ut den mest lovande melonen på varje planta och försakar resten. De tror att om man koncentrerar all näring till en enda melon, så ger det en exceptionell frukt. Och de tar detta på allvar. Dessa övernaturliga meloner säljs för upp till 400 $ (USA-dollar) styck. Jag gick till en genomsnittlig mataffär och var ganska förbryllad även över de polerade meloner som såldes för 8 670 ¥ (yen) eller 105 $. Det verkar som att japanska bönder är ganska excentriska – här finns kubformade vattenmeloner och vita jordgubbar. Inte något man ser varje dag.
NUMMER 4: JAPANSKA RASTPLATSER
Japanska rastplatser är bäst! Mängder av stånd som säljer yakitori (kycklingspett), takoyaki (grillad bläckfisk), grönt te-glass och andra lokala specialiteter. Dessutom alltför många små souvenirer att välja mellan, tillbehör för mobilen, tillbehör för stationära… Och automater med varma drycker är som skickat från himlen en snöig dag. När man tillbringar sex månader av året på väg, så lär man sig att uppskatta en bra rastplats.
NUMMER 3: ”HACHI”-HUNDAR
Har du sett filmen Hachiko – En vän för livet? Det är en vacker film baserad på en sann historia om en japansk akitahund (Hachiko), som är rörande trogen sin husse (Richard Gere). Efter att ha rörts till tårar av filmen, blev jag hänförd av alla dessa små hundar, som finns överallt i Japan.
NUMMER 2: MIYAJIMA
Ön Miyajima, nära Hiroshima, är en av mina favoritplatser i Japan – om inte i hela världen. Det är känt för Otorii Gate, men det är bara en av de saker som finns att se. Där finns så mycket mer att göra.
Cykeltur i Miyajima: Dansare Jennifer Chen (till vänster) och Madeline Lobjois.
Miyajima är stort och du skulle antagligen behöva ett par dagar för att riktigt hinna utforska alla de historiska platserna. Vi får aldrig tillräckligt med tid och det blir oftast en galen rush. Men efter mitt andra besök i år har jag mitt hjärta inställt på att återvända och bo där som en eremit – jag är som besatt av Miyajima.
Svårt att tro?
Denna gång hade vi en och en halv timme att spendera på ön. Så för att spara tid hyrde vi cyklar och cyklade i våra resedräkter med tunga yllerockar.
Jag måste nämna hjortarna på Miyajima – det finns särskilt en hjort som slår alla rekord. Först började den nosa på en japansk flicka. Sedan drog den i hennes väska, bet ett hål rakt igenom och drog ut hennes godsaker. Låt inte deras söta oskyldiga ögon lura dig – de är vildsinta.
Om du är i regionen så måste du ge Miyajima en chans. Utsökta ostron direkt från grillen, dussintals ”skattgömmor” med krimskramsstånd… det är en härlig plats.
NUMMER 1: SPRÅKBARRIÄREN
Första gången jag upplevde språkbarriären var under vår andra dag i Japan, när jag ville växla (på engelska ”break”) mina stora sedlar i hotellreceptionen.
För några år sedan försökte Bob, en annan medlem i vår grupp, också att gå till receptionen för att växla en sedel. Bob drog ut en sedel och frågade herren i receptionen om han kunde växla (break) den i mindre sedlar. Den stackars mannen tittade på Bob med stora ögon, han kunde inte tro vad han hörde. ”Riva sönder? (alltså Break?)”, sade han och låtsades riva sönder sedeln. Bob som blev lika överraskad av mannens reaktion, sade då ”Nej, nej, nej!” och gestikulerade för att få mannen att sluta. Sedan sade Bob ”Du vet, att växla (break) i mindre pengar”. Mannen i receptionen flämtade igen ”Huh! Mindre pengar?” och trodde fortfarande att Bob ville att han skulle riva sönder den.
Varnad av denna anekdot närmade jag mig receptionen, beredd på det värsta. En man som såg ut att vara strax över 30 år log när jag kom fram. ”Hej, kan du växla (break) min sedel?”, frågade jag. Den uppenbarligen förvirrade mannen upprepade: ”Riva sönder? (Break?)”. Då drog jag fram en vikt 10 000 ¥-sedel (japanska yen) och frågade igen om han kunde växla (break) den åt mig. Mannen tittade på sedeln och var förstummad ett ögonblick, men sedan log och nickade han plötsligt som om ett ljus hade gått upp för honom. ”Åh, byta, byta! (Break, break!)”. Han tog sedeln ifrån mig.
Lättad över hur enkelt detta visat sig vara lämnade jag leende och nickande över min sedel, imponerad av hans japanska gästfrihet. Han plockade i sina lådor och sträckte sedan ut handen. När jag så tog emot pengarna blev jag plötsligt mållös – han gav mig en nytryckt 10 000 ¥-sedel i utbyte mot min något trasiga. Jag kände hur luften gick ur mig. Efter att ha återhämtat mig förklarade jag tre gånger att jag ville ha en styck 5000 ¥-sedel och fem stycken 1000 ¥-sedlar, vilket mannen till slut förstod och vi kunde skratta tillsammans.
Seron Chau
Seron dansar i Shen Yun New York Company.
26 mars, 2012
