Erhu

Erhun är ett av de viktigaste kinesiska instrumenten, med en historia på över fyratusen år. Trots att den bara har två strängar kan den förmedla ett brett spektrum av känslor.

Fastän Erhun har kallats den "kinesiska violinen", skiljer den sig från det västerländska instrumentet på många sätt. För det första spelas den vertikalt, ofta vilande i musikerns knä. Den har ingen greppbräda, så musikerns fingrar måste hålla och vibrera strängarna genom att trycka mot enbart strängarna. Erhuns stråke löper mellan de två strängarna, och stråkens tagel skjuts antingen framåt eller bakåt för att träffa en sträng. Instrumentets trätrumma ger resonans och fungerar som en naturlig förstärkare. Intonation är en av instrumentets största utmaningar, eftersom olika positioner och hur hårt man trycker mot strängarna, dramatiskt kan förändra de friliggande strängarnas tonläge.

Erhun är otroligt uttrycksfull och kan imitera ljud alltifrån kvittrande fåglar till gnäggande hästar. Den är ett altinstrument med ett medelhögt tonomfång, och dess toner kan vara spröda eller klangfulla. Särskilt i dess lägsta och mellersta register är erhun mycket gripande och melankolisk, en kvalitet som är särskilt lämpad för att förmedla den kinesiska historiens storslagna skådespel och folkets känslor.