Yuandynastin

När den mongoliska regenten Khubilai khan grundade Yuandynastin år 1271 så blev han den förste kejsaren i Kina som inte var hankines. Under de följande decennierna skulle Kina utgöra en del av ett imperium av aldrig tidigare skådad storlek. Och inte oväntat blev Yuandynastin en era av extraordinär kulturell mångfald samt inom internationell handel. Men den varade bara lite under 100 år och slutade år 1368.

År 1206 höll krigaren Temujin ett stort möte med mongoliska stamledare på stranden av Ononfloden i Mongoliet. De furstar och generaler som närvarade skänkte honom titeln ”Djingis khan” – härskare över allt. År 1267 flyttade hans sonson Khubilai khan imperiets högkvarter till dagens Beijing, då känt som Dadu. Fyra år senare utropade han början på en ny dynasti.

Under det följande decenniet utplånade hans styrkor det sista av oppositionen i Södra Song – och den mongoliska kontrollen sträckte sig över hela Kina. Khubilai khan lånade från talesättet da zai qian yuan (”stor är den ursprungliga himlen”) från den forntida Förändringarnas Bok för att namnge det mongoliska imperiet till stora Yuan.

Mongoliska arméer stred sedan för att utöka sitt inflytande i alla riktningar och upprättade de fyra khanaterna. Yuans härskare återvann mark som förlorats under epokerna Han och Tang samtidigt som de lade nya områden till väldet, som Tibet, Yttre Mongoliet och stora delar av Ryssland. Som mest sträckte sig den kinesiska delen av det mongoliska imperiet över nästan 14 miljoner kvadratkilometer.

Med en sådan vidsträckt omfattning utvecklade Yuandynastin en stadig utrikeshandel, bland annat via den sjöburna sidenvägen som kopplade Kina till Indien, vidare till Mellanöstern och via Medelhavet till Europa. Under denna period engagerade sig Kina i handel med 140 utländska nationer, vilket ytterligare bidrog till imperiets kulturella mångfald.

Mängder av araber och européer kom till Kina och en del fick även officiella titlar vid Yuans hov. Många av dessa utlänningar, den mest kända är venetianaren Marco Polo, skrev om sina erfarenheter i reseskildringar. Dessa skildringar blev populära i Europa och stimulerade utforskandet till sjöss.

För att styra över dessa enorma områden behöll Yuans kejsare i huvudsak regeringssystemet, med tre departement och sex ministerier, som fastställts av Sui- och Tangdynastierna. Men Khubilai khan återinförde inledningsvis inte de konfucianskt påverkade kejserliga civila tjänsteutbildningar som hade försvagats under mellandynastiperioden.

Ett mildare förhållningssätt till lärdom ledde till en snabb utveckling av folkkultur och uppkomsten av operalik konst. Den poetiska formen Qu, en typ av sång på vers, fick en framträdande plats och blev en av Kinas tre poetiska stilar vid sidan av klassiska stilar som Tang shi och Song ci. Målningar som skildrar landskap såväl som fåglar och blommor blev också populära bland akademiker som ett subtilt sätt att uttrycka känslor.

Det sena Yuan fick, genom den tidiga mingepoken, också se födelsen av den folkliga romanen. Även om klassiker som Berättelser från träskmarkerna och Romansen om de tre kungadömena skrevs under Mingdynastin så var deras författare födda under Yuan – och var påverkade av dess folkkultur.

När det gäller religion värnade Yuans regenter om den tibetanska buddhismen och placerade den över den traditionella daoismen och den kinesiska buddhismen. Ändå var de öppna och toleranta mot alla religioner och främjade en period av tillväxt och expansion för många religioner, inklusive kristendomen.

Även om dynastin var styrd av mongoler så började Yuan att genomföra en kinesassimilerande linje, till och med så tidigt som under Khubilai khans välde. Yuans härskare kombinerade lagstiftning och politik av mongoliskt ursprung med det hankinesiska. I takt med att dynastins roll växte blev det allt större tonvikt på konfucianismen. Kejsaren Temür khan tilldelade år 1307 Konfucius titeln ”Den mest heliga fursten av spridandet”. Och år 1315 påbjöd kejsare Buyantu khan återupprättandet av de konfucianskt baserade civila tjänsteutbildningarna.

Enligt legenden spreds mot slutet av dynastin en varnande profetia i riket: ”En man i sten med ett öga kommer att provocera Gula floden mot Kina”. Snart nog svämmade Gula floden över och det kejserliga hovet sände ut ett påbud för reparation av flodbankerna. Till arbetarnas förvåning upptäckte de en stenstaty av en man med ett öga. Efter en tid uppstod ett bondeuppror och det drev dynastin mot dess slutgiltiga undergång. År 1368 utvisade Zhu Yuanzhang mongolerna från Kinas centrala slättmarker och etablerade Mingdynastin.