Färden till västern

Färden till västern är en av de fyra klassikerna inom kinesisk litteratur. Denna älskade äventyrsroman, skriven av Mingförfattaren Wu Cheng'en under 1500-talet, kombinerar äventyr, humor och andliga lärdomar.

Romanen utspelar sig på 600-talet. Den handlar om en av Buddha Sakyamunis lärjungar som blev förvisad från det himmelska paradiset, på grund av brottet att ha förolämpat Buddhas lag. Han skickades till den mänskliga världen och tvingades tillbringa tio livstider med att öva religiös självkultivering för att sona sina synder.

I sin tionde livstid, vilken var under Tang-dynastin, reinkarnerar han som en munk vid namn Xuan Zang (även känd som Tang-munken och Tripitaka). Kejsaren önskar att denna munk ska resa västerut och hämta tillbaka de heliga buddhistiska Mahayana-skrifterna till Kina. Efter att ha inspirerats av en vision från Bodhisattva Guanyin, accepterar munken uppdraget och ger sig ut på den heliga resan.

Men Tang-munken är illa rustad för en sådan farlig resa på egen hand. Svag och räddhågad är han ingen match för de onda varelser som vill döda och äta upp honom (hans kött sägs trots allt ge odödlighet). Så gudinnan Guanyin ordnar en eklektisk grupp till att bli hans lärjungar och skydda honom: den tappre men våldsamme Apkungen (också känd som Sun Wukong), den lustfyllde Galten, den tystlåtne Sandmunken och den vita drakhästen. Alla hade förvisats till den mänskliga världen på grund av sina synder i himlen. Av barmhärtighet ger Guanyin dem ännu en chans att återvända till sina himmelska hem: De kan konvertera till buddhismen och skydda Tangmunken på pilgrimsfärden.

Och mycket riktigt på resan möter de det ena hindret efter det andra, totalt 81 för att vara exakt. Med våldsamma eller vilseledande metoder kommer en brokig skara av demoner och onda andar efter munken. Några försöker att locka följet med rikedom eller skönhet. Men i slutändan triumferar ändå de fromma pilgrimerna och återvänder till Kina med de heliga skrifterna, samt återvänder till sina rättmätiga platser i himlen.

Färden till västern är känd för sina färgstarka karaktärer, särskilt Apkungen och Galten. Apkungen föddes ur en sten och lärde sig övernaturliga krafter av en Daoist-mästare. Kombinationen av hans okynniga natur och stora krafter medförde att han skapade kaos både i himlen och i underjorden. Den himmelska Jadekejsaren försökte lugna honom genom att bevilja honom titeln "Himlens store vise man", men apan kunde inte kontrollera sig själv och orsakade tumult i det himmelska palatset.

Slutligen kuvade Buddha, som fortfarande var betydligt mer mäktig, den lymmelaktige apan och placerade honom under ett berg. Där blev han kvar instängd i 500 år, tills en dag då Tang-munken kom förbi berget. Detta var det ögonblick som Apkungen hade väntat på. Han lovade att stå till munkens tjänst under resan och var äntligen befriad.

Apkungen visade sig vara en värdefull tillgång för munken. Han kunde se rakt igenom demonerna och deras trolldom och var inte frestad av skönhet eller rikedom. Hans kvickhet hjälpte munken att undkomma många farliga situationer. Och även om han visade sig vara oregerlig ibland, belönades han senare för sina stora bedrifter med titeln "Buddha segerrik i strid".

Galten hade också en gång varit en gud, en himmelsk amiral faktiskt. Men efter att ha blivit full och gjort olämpliga närmanden mot den vackra Chang'e, skickades han ner till den mänskliga världen som en man-gris. Galten var känd för att vara lat och glupsk och värst av allt, lösaktig. Även efter tio år av andlig självkultivering på sin pilgrimsfärd, var Galten fortfarande ovillig att släppa dessa begär, så när han fullgjort uppdraget fick han bara den ringa titeln "det himmelska altarets budbärare".

I denna symbolrika roman är i själva verket de vedermödor de resande möter metaforer för prövningarna som man måste ta sig igenom på en andlig resa.