Berömda parallella personer 6/10: Djingis khan och Alexander den store.

I den här serien tittar vi på historiska personer från Kinas förflutna som har otvetydiga västerländska "motsvarigheter".

Mitt i historiens mäktiga strömning har få hjältar i öst och väst utmärkt sig som Djingis khan och Alexander den store.

Alexander (356 f. Kr - 323 f. Kr) och den första stora khanen (1162–1227) hade båda ett speciellt intresse om att erövra världen. Och de var båda rekordbrytande bra på det. Men förutom deras framgång på slagfältet och med byggandet av ett imperium, delade de också värderingar och ambitioner med koppling till sina respektive gudar, och ett intresse för ny kunskap och kulturell spridning.

Från och med sin första seger vid 18 års ålder förlorade Alexander aldrig en strid. Genom hans erövringar blev hans imperium det största världen hade känt till - som sträckte sig över 5 179 976 kvadratkilometer från Adriatiska havet till nordvästra Indien. Hans mål var dock att nå ”världens ände och det stora yttre havet”.

Alexander var en djärv och karismatisk ledare som kämpade bland sina män och personligen ledde dem i avgörande strider. Han tog den mytomspunna Achilles, den största grekiska krigaren genom tiderna, som sin förebild. Och han betraktade Zeus, kungen av de olympiska gudarna, som sin far. Under de 13 åren av hans regeringstid uppnådde Alexander ett antal avundsvärda titlar inklusive kung av Makedonien, Hegemon av Greklands förbund, farao i Egypten, Shah av Persien och kungen av Asien.

Alexander föraktade hedonism och eftersträvade ära och självbehärskning. Han skämde inte bort sig med mat (bara vin) och var generös med att belöna sina män för deras prestationer.

Intressant nog var Alexanders första handledare Aristoteles. Aristoteles ingöt en filosofisk syn på den unga prinsen och lärde honom retorik, geometri och astronomi. Han introducerade också Alexander för homerisk poesi och medicin, som båda blev livslånga intressen. Som en entusiastisk student och ivrig läsare hade Alexander ett team av botaniker och zoologer som samlade prover på vilda djur och växter vart de än gick. Han bar alltid under sina fälttåg en kopia av Iliaden som var försedd med fotnoter. En av hans största arv är faktiskt spridningen av den grekiska kulturen över den forntida världen.

 

När det gäller Djingis khan verkar han vara en reinkarnation av Alexander. Djingis khan var grundaren av det mongoliska imperiet - härav den imponerande 40 meters statyn av honom till häst som ser ut över det moderna Ulaanbaatar. Han var också en karismatisk ledare med stor skicklighet på slagfältet. Som ung man förråddes han av en edsvuren bror, men efter detta nederlag förlorade han aldrig en strid.

Med en armé av ridande bågskyttar i toppskick förenade Djingis khan de stridande nomadstammarna runt honom och fortsatte sedan med att erövra mycket av Kina och Centralasien för att bilda historiens största imperium. Hans frammarsch till kinesiskt territorium banade väg för hans sonson Kublai Khan att etablera Yuan-dynastin 1279.

Legenden säger att Djingis khan föddes gripande tag om en blodklump i knytnäven. När han blev härskare, eller khan, förkunnade en shamanhövding honom som representant för mongolernas högsta gud. Och Djingis såg det som sitt öde för att erövra världen för denna gud.

”Jag är Guds straff. Om du inte hade begått stora synder hade Gud inte sänt till dig ett straff som mig”, har han enligt registrerade uppgifter sagt.

Ändå gav Djingis vanligtvis städerna en chans att underkasta sig fredligt snarare än att möta fullständig förintelse.

Djingis khan var ett militärt geni och han var också en skicklig ledare i civila frågor. Förutom att utse några mongoliska tjänstemän till övervakare, tillät khan erövrade medborgare att fortsätta med sina liv som tidigare.

Han etablerade och främjade internationella post- och handelsvägar. Han beordrade inrättandet av ett skrivsystem för sitt folk. Och han slutade aldrig lära sig av de människor han träffade på. Han plockade ut experterna - toppforskare, generaler, hantverkare - från de erövrade folken och tog alltid med sig översättare på sina fälttåg för detta ändamål.

Han betraktade överdriven rikedom som en svaghet och delade krigsbytet med sina män. Han förbjöd kidnappning eller försäljning av kvinnor. Och under 1200-talet var han långt före sin tid i sin politik för religiös tolerans. Som sådan hjälpte han många kulturer att sprida sig över Eurasien.

* * *

Alexander och Djingis var inte de enda två ledarna som var lika, men från deras koppling till mytologiska gudar till deras törst efter kunskap till rollen som de spelade för att sprida kultur - delade de många kusliga likheter. I slutändan misslyckades den grekiska faraon och hans mongoliska motsvarighet med sina ambitioner att erövra hela världen. Men de lyckades med säkerhet att påverka den.