Lejon och marmor och ansikten… Oj!

För några dagar sedan åkte jag en tio timmars bussresa från Detroit till St Louis. Jag förväntade mig varmare väder eftersom vi fortsatte söderut. Det var en fåfäng fantasi så här i januari, och vår buss tog sig långsamt framåt under större delen av dagen genom en förblindande snöstorm. När natten föll hälsade St Louis Arch oss, inramad av fryst slask och gator med strängar av snö.

"Glöm det," tänkte jag, "så länge jag stannar inomhus kommer det att vara varmt."

Nästa morgon frös jag då jag väntade på bussen utanför teatern. Jag hade glömt något på min plats, men kunde inte komma tillbaka på bussen för att hämta den förrän alla andra hade stigit av.

"Glöm det," tänkte jag (igen), "så fort jag kommer in kommer det att vara varmt."

Detta var vår första tid i en av Mellanvästerns mest kända historiska teatrar. Att döma av sin eleganta fasad och sitt gammaldags biljettkontor, kunde jag redan föreställa mig interiören: upplyst av gigantiska kristallkronor, prydd av slingrande marmortrappor, prydd med grekiska målningar, sportande leende keruber och figurer i klassiska poser. Visioner av festrum och antika kaminer fyllde mitt sinne med behag.

Snart var jag inne och kände mig både varm och förvånad. Hur kan man förklara den märkliga blandning av öst och väst som finns i St Louis Fox Theater? I lobbyn såg jag inga kristallkronor, utan lampor med fransade viktorianska skärmar. Ett par gyllene lejon med lysande ögon flankerade den breda marmortrappan. Skulpterade reliefer av flora, fauna, och ansikten dominerade väggarna, medan rader av marmorpelare hägrade över vaser av exotiska (om än konstgjorda) blommor. Jag gick in i teatern och förväntade mig den mysigt antik, men hamnade i tropiska Indien.

Jag fick reda på att det finns tillfällen i livet när man möter det oväntade. Till exempel har jag introducerat Shen Yun till olika personer jag träffat på turnén. Många i vår västerländska publik har aldrig sett klassisk kinesisk dans innan, än mindre via Shen Yun-föreställningarna. Några av de vanligaste frågorna lyder ungefär så här: "Så du är dansare? Dansar du balett? Danser som berättar en historia, och sång - som en Broadway-show?" Ja, nej, och inte egentligen.

Kina är hem för inte bara ett folk, utan omfattar flera regioner, etniska grupper och subkulturer, och sedan finns alla de olika historiska dynastierna. Alla har sin egen del av underverk och skönhet, alla dolda diamanter. Var och en förtjänar att glänsa, och Shen Yuns unikt strukturerat program är det perfekta rampljuset för att låta dem lysa.

Till skillnad från många balett- och Broadwayföreställningar har Shen Yun-föreställningarna ingen utarbetad scendekor eller ljuseffekter, utan snarare ett direkt och enkelt sätt - bara orkestern, bakgrundsprojektioner, sångare och dansare. Ett typiskt program består av korta fristående akter, alla med sin egen inriktning. Så när vi uppträder, berättar vi många berättelser som återspeglar värderingar som har bestått genom den kinesiska historien till nutid. Och eftersom vårt program förändringas årligen, ger varje år en ny serie av överraskningar.

Att stiga in i en teater som visar Shen Yun är som att göra en resa till Kina under våren, även om mattorna är prydda med afrikanska elefanthuvuden.