Slutet – eller bara början?

2012 års säsong finns inte mer. Under ett halvår reste Shen Yun tusentals mil genom dussintals städer, framförde hundratals shower för hundratusentals människor runt om i världen. Nu är allt detta över.

Även om det var den femte gången jag turnerade med Shen Yun så var det inte lättare än tidigare år. Jag upplevde samma press att säkerställa en perfekt show, samma trötthet av långa resdagar (och nätter) och även samma glädje och lättnad som överväldigade oss efter att vi avslutat vår sista föreställning för säsongen. Vi har genomfört vårt uppdrag och triumferande återvänt.

Vårt sista hinder är vår tvååriga dansexamen, varefter vi släpps fria för två veckors semester. Äntligen – en paus från snäva tidsscheman och oändliga dansklasser, fysisk trötthet och psykisk press… Eller?

Sanningen är att dansare aldrig har en riktig paus. Bara några få dagar utan träning kan få oss att förlora vårt optimala tillstånd. Så även om vi är lediga i två veckor ska vi upprätthålla vår dansträning, stretcha varje dag och försöka att inte gå upp för mycket i vikt. Att försöka med det under semestern är naturligtvis en annan typ av utmaning. När ledigheten är över brukar det ofta ta ett tag för mig att komma tillbaka i full dansform.

Dessutom är vårt kommande sommarprogram redan fullbokat. Våra koreografer och kompositörer skapar redan nya danser och partitur för nästa års säsong. Så fort vi är tillbaka från semestern i början av juni dyker vi huvudstupa in i repetitionerna. Många av oss förbereder sig även för att delta i den mycket efterlängtade NTD Television's International Classical Chinese Dance Competition i New York (en internationell tävling inom klassisk kinesisk dans). Det innebär att man väljer danstema, koreograferar egna dansnummer, hittar musik och förstås massor av övning.

Nästa omgång av sysslor väntar alltså redan – och att tro att vi precis avslutat turnerandet… Innan vi vet ordet av kommer vi att vara på väg igen.

Livet som dansare är tröttsamt, men därför är det också mycket givande. Trots allt, utan bitterhet skulle det inte finnas någon sötma. Efter månader av hårt arbete är det glädjande att äntligen kunna slappna av och varva ner. Pausen ger oss möjlighet att reflektera över den väg vi har färdats och förbereda oss för den kommande. För att citera slutet på The Forbidden Kingdom: ”När en historia slutar, så börjar en annan.”