På återseende gamle vän

“Den storslagna föreställningen är evig. Det är alltid soluppgång någonstans; all dagg kan aldrig torka samtidigt; ånga stiger ständigt. Evig soluppgång, evig gryning och skymning, till havs och på kontinenter och öar, allt har sin gång, när den runda jorden snurrar.” – John Muir (skotsk-född amerikansk naturalist, upptäcksresande och författare 1838 – 1914)

Tiden är en flod på en rak bana, evigt strömmande utan förändring, vinner nya minnen även när den förlorar sig själv. När jag reflekterar över min egen lilla bäck, känns det passande att våra två sista veckor i Europa har inneburit möten med några av kontinentens berömda vattenvägar; Östersjön, floderna Elbe och den blå Donau. Detta är slutet av min tredje fullständiga turné i Europa, en plats som har kommit mig lika nära som en kär vän. Varje nytt besök har skänkt ny förståelse till vår bekantskap, men som med sanna vänner – vissa saker ändras aldrig.

Berlin kommer alltid att vara fullt av björnar (av den tama nyckelring sorten), medan Stockholm alltid kan uppvisa någon enstaka björn men i allmänhet föredrar älgen. Prag kommer alltid att vara en promenad nerför en trång kullerstensbacke med gatumusikanter och butiker med skarpt lutande tak. Tyska rastställen kommer att vara försedda med allmänna toaletter som erbjuder en 50-cents polett mot 50 cent (fast i år var avgiften 70 cent). Alla rastställen kommer att sälja kaffe (nybryggt av mänsklig hand eller en kaffemaskin) och identiska glassar gjorda av samma företag men med många alias. I USA kallar vi dem Good Humor. I Europa har de namn som Algida, Miko, Eskimo, Streets och många, många andra.

Om mindre än 48 timmar kommer vi att vara tillbaka i U.S. of A, landet med miles och Fahrenheit väderleksrapporter. Jag tänker med viss förkärlek på det nu, men jag vet att jag kommer att sakna det här när jag väl kommer hem. Medan jag har delat med mig av skönheten i klassisk kinesisk dans till publiken i Europa, så har kontinenten skänkt mig av sitt överflöd av konst, historia och kultur. Jag tror att erfarenheten har berikat oss bägge. Alltmedan mina ord ringlar ner vill jag dröja kvar vid en enda tanke: Om Tiden är som en flod så är Shen Yun som havet. Även om tidvattnet för oss bort från stranden en stund, så dröjer det inte länge tills vi kommer åter. Jag hoppas att nästa års nya program kommer att ge Europa ännu en ”storslagen föreställning” att se fram emot.