Forntida levnadsstrategier: Haute Coiffure – hårmodets regler och förbud

Målning från Tangdynastin: Två damer spelar ett spel medan deras tjänarinnor tittar på. Det färgglada silket och de utarbetade frisyrerna hos de sittande kvinnorna är en indikator på deras högre rang. I jämförelse bär tjänarinnorna i bakgrunden enkla kläder och håret i praktisk stil.

Målning från den forna Shudynastin: En avbildning av hovdamer av målaren Tang Yin (1470-1524). Notera de utarbetade dekorationerna i damernas hår i jämförelse med den mer blygsamma stilen hos deras tjänarinnor. Dessa var troligen gifta kvinnor i ett stort hushåll.

Av Qingdynastins målare Fei Danxu: En ungmö betraktar ett par armband i sina händer. Hälften av hennes hår har samlats upp i lockar ovanpå huvudet, den andra hälften är prydligt bunden bakåt vid basen av halsen. Detta exponerade hennes hals och panna, vilket ansågs vara vackert utifrån forntida kinesiska ideal.

Unga damer njuter av en dag på gården med stil. Fina hårnålar, kallade buyao, var populära dekorationer. Dessa dinglande håraccessoarer gjordes av olika material och ädelstenar, som gungade med varje steg och gav en vacker bild av poetisk elegans. En adelsdam under Tangdynastin med en av den tidens kännetecknande frisyrer. Värdigt, storslaget och kungligt tog Tang-kvinnor (och deras tjänarinnor) modet till nya höjder under deras epok.

Serien med forntida levnadsstrategier bygger på visdom från 5 000 år av kinesisk civilisation för inspiration och med idéer som vi kan tillämpa än i dag.

Redan för tusen år sedan talade damernas frisyrer ett eget språk. De skickade alla sina egna tysta budskap till världen lik offentliga Facebookprofiler. Skulle du vilja göra uppdatering av deras status på ett gammaldags sätt? Läs då vidare.

Ung och singel

I det forntida Kina bar unga kvinnor sitt hår utsläppt eller i enkel stil för att visa att de var ogifta. Ungmör bar traditionellt sitt hår i flätor tills den femtonde födelsedagen när de gick igenom en ceremoni för att ha uppnått myndighetsåldern, kallad ji-li (笄禮 ) eller ceremonin ”nåla fast håret”. Under ritualen blev flickans hår tvättat och kammat i en vriden snodd som hölls samman med en nål, en så kallad ji (笄). En flicka som fullföljde ceremonin ansågs vara en vuxen kvinna och lämplig för ett äktenskap.

Sedan länge var glänsande svart hår ett tecken på hälsa och ansågs vara attraktivt. Dessa unga damer, som aldrig hade klippt sitt hår, friserade det på ett sätt som fick deras lockar att glänsa. En enkel frisyr från Handynastin (206 f.Kr.–220 e.Kr.)bestod av en lång, låg hästsvans bunden löst så att håret inramade ansiktet på båda sidor och visade upp pannan. Håret delades upp i mitten eftersom skönhetsidealet favoriserade symmetri. Alternativt kunde flickor lämna det mesta av sitt hår löst samtidigt som man samlade en del till en vriden snodd eller knut på bakhuvudet. Det hölls på plats med nålar eller andra dinglande utsmyckningar. Detta gav bäraren en elegant profil och samtidigt visade upp hennes lockar.

Sätta upp håret i knut

När en flicka gift sig fick anständighet och pragmatism företräde. Upptagen med familj och hushållsfrågor hade hon nu ingen anledning att visa upp håret inför främlingar. Gifta kvinnor i det forntida Kina hade sitt hår uppsatt i en mängd olika stilar som sträckte sig från det praktiska till det utarbetade, beroende på social rang och det samtida modet. Den enklaste var en knut i nacken. I mer utarbetade versioner från Tangdynastin (618-907 e. Kr) ingick peruker, prydnadskammar, nålar och även färska blommor.

En enkel uppsättning för en gift kvinna börjar med att kamma upp håret till en hög hästsvans nära toppen av huvudet. Sedan ordnar man den försiktigt till en stor, lös knut så att den sitter i mitten av huvudet, ovanför pannan. I det förflutna lade kinesiska kvinnor trälister i blöt i varmt vatten för att framställa ett klibbigt gel. De använde det tillsammans med tråd för att hålla håret på plats.

Numera kan en flaska extra stark hårspray fungera lika bra. Man kan även binda ett hårband vid basen av knuten för att ge den en färgstark inramning. Tofsprydda nålar och hårsmycken är typiska tillbehör, men använd hårpinnar - inte ätpinnar - till att dekorera håret så att din frisyr inte blir nästa ’huvudrätt’. Hårpinnar är lätta att hitta på nätet eller i vissa asiatiska butiker eller kanske från ett träd, om du tänker miljövänligt.

Förvärvsarbetande kvinnor

Bakom kulisserna på varje effektivt och förmöget hushåll fanns det pigor, hovdamer och allmänna hjälpare som höll saker rullande. Från att bädda sängar till att servera te var dessa mångsidiga flickor duktiga på många arbetsuppgifter. Men med allt detta hår, vad ska en flicka göra för att hålla herrelösa hårstrån ur soppan? Hon kan inte bara binda håret och sätta upp det bakom huvudet om hon är en del av en framstående familj, men inte heller kan hon frisera det som damerna i huset. Det skulle vara ett etikettsbrott.

Om man är superförtjust i att laga mat i kastrullerna, ligger en lösning i dessa förnuftiga, (men charmiga) två flätor från Tangdynastin. Dela håret i mitten och fläta det i flätor. Vrid därefter flätorna till en slinga likt en åtta på vardera sidan av huvudet och nåla dem på plats bakom öronen. Vid speciella tillfällen kan man fläta in ett hårband för att få en färgklick.

Väl uppiffade var flickorna i det forntida Kina redo att möta världen - eller ett extra lass av tvätt - utan ett enda hårstrå på fel plats. Gör man det idag visar det smart mode under en bekymmersfri dag på stan.

Dags för uppvisning

Om man vill sätta upp en föreställning är det sista man vill att håret ska komma i ögonen. I det forntida Kina var dansare höjdpunkten på kejserliga banketter och ceremoniella ritualer. Deras rörelser var graciösa, deras dräkter sublima och deras hår hölls stadigt på plats.

Man kan efterlikna stilen av Shen Yuns dansare i dansen om himmelska jungfrur där de har en enkel dubbelslingad frisyr. Börja först med en hästsvans högt upp på huvudet. Dela upp håret därefter i två segment och forma vardera i en slinga, linda sedan ändarna runt basen av hästsvansen. Använd hårnålar för att hålla hårslingorna på plats och förstärk med ytterligare en hårslinga om det behövs. För variation kan storleken och placeringen av hästsvansen ändras. Naturligtvis dekorerar du generöst med håraccessoarer. Nålar av halvädelsten, jadekammar och fina smycken av metall var populära val i det förflutna. Buyao (步搖)-accessoarer, en typ av dinglande hårnålar ofta prydda med pärlor och jade, var särskilt populära. De fick sitt namn för att de gungade (yao) med bärarens varje steg (bu).

Otrendigt med hårklippning

Vid det här laget har du förmodligen lagt märke till att alla stilar ovan kräver långt hår. Det är ingen överraskning då konfucianska värden i det forntida Kina ansåg att håret var en gåva från föräldrarna som man ska behandla med största respekt. För både män och kvinnor var hårklippning betraktat som ett allvarligt brott mot vördnad för föräldrarna och fick endast ske under särskilda omständigheter. Man kunde till exempel ge en lock av sitt hår som ett löfte till sin älskade eller raka huvudet helt när man trädde in i en religiös orden. Fångar och brottslingar fick sitt hår klippt och det lämnades att växa vilt som en form av bestraffning, så ovårdat hår blev ett tecken på vanheder.

Oavsett tillfälle visste de forntida människorna vilken stil som passade in och medan dessa varierade kraftigt med dynastierna kan de fortfarande tvinna huvuden hundra år senare.