En dubbel-dubbel i Kalifornien

De flesta människor ser fram emot helgen – det är en chans att slappna av och bryta veckans hektiska rutiner. Men för oss är helgen den mest hektiska delen av veckan. Av alla helger vi har haft under denna turné så var helgen i Orange County den mest krävande… hittills.

Det hela började en solig eftermiddag när vi avslutat vår sista föreställning i Vancouver, Kanada. Föreställningen hade gått bra och det intensiva packande som följde hade löpt smidigt. Vi såg fram emot en särskild mottagningsmiddag på en privat yacht. Jag släpade min tunga bag upp på bussen och satte mig med en suck av lättnad – glad att den tuffa delen av dagen var slut!

Vår kväll på yachten i Vancouver, från höger

ses dansarna Sichu Lin, multibegåvade

Lily Wang, Michelle Wu och jag.

Middagen på yachten var kul. Vi seglade över Vancouver Bay medan vår guide, en kort och sprudlande kille, introducerade oss till de många sevärdheterna. Stadens ljus såg vackra ut från vattnet, men på däck var januarivindarna mindre välkomnande. Snart var vi tillbaka på vår mysiga buss och gjorde oss bekväma där, när det välbekanta ljudet av mikrofonen ljöd i högtalarna. Det var vår chef som tillkännagav nästa dags schema.

Efter den vanliga uppräkningen av tider och uppgifter så kom den oväntade nyheten – en extra show. Uppenbarligen gick biljettförsäljningen så bra i Kalifornien att företaget lagt till en extra show i Orange County på söndagskvällen. Detta innebar att vi skulle göra fyra föreställningar på två dagar.

Tja, även om det blir en dubbel-dubbel kan det inte vara så tröttsamt, eller hur? Vi får många sådana i Taiwan. Dessutom hade jag viktigare saker att bekymra mig för – nämligen hur jag skulle döda de 27 restimmarna på vägen ner mot västkusten under de kommande två dagarna.

Allt löpte normalt på vägen ner och med de första tre showerna, så låt oss snabbspola fram till den sista föreställningen. Klockan var halv fem på söndag eftermiddag när ridån gick ned efter två timmars intensivt framträdande och alla andades ut. Det var en vacker solig dag utanför och jag tänkte: ”Kanske kommer det fortfarande att vara ljust när vi har avslutat packarbetet…”

Då slog det mig, det kommer ju mer. Jag hade nästan glömt bort kvällsshowen. Det var som att öppna en julklapp bara för att hitta ett paket till inuti. Det fanns inte mycket tid att förbereda sig på. Jag åt min snabbaste middag någonsin genom att både hämta maten och äta den på fyra minuter blankt. Och direkt efteråt var jag på scenen och värmde upp igen.

Jag snurrade, jag hoppade, jag vände och gjorde allt jag behövde göra för att förbereda mig. Sen satte jag mig ner och såg alla andra snurra och hoppa och vända. Det var mycket roligt, som att titta på vår show nedkortad.

Sedan gick jag tillbaka till omklädningsrummet, stoppade en bit choklad i munnen för extra energi och satte på min dräkt för det första numret. Innan jag visste ordet av så täcktes scenen av moln från torris och det klangfulla ljudet av gonggongen gav resonans genom teatern. Showen hade börjat… igen.

Sedan kom de två timmarna med dans och dräktbyten. Även om det är tröttsamt så är det alltid roligt – jag bara älskar att höra publiken applådera, hurra och skratta. Det gör allt så givande.

Slutligen gick ridån ned för sista gången den dagen och vi gav varandra high-five. I slutändan var helgen inte så jobbig som jag trodde den skulle bli. I själva verket var jag förvånad över att finna hur energisk jag var även under den sista showen.

Men återigen, hur skulle jag inte kunna vara energisk under en show? Hur som helst, nu känner jag mig mycket mer förberedd för dessa taiwanesiska dubbel-dubbel helger.

Kanske, som en av våra konferencierer föreslog, borde vi försöka med en trippel-show dag?