Dizi – kinesisk flöjt

Dizin, eller bambuflöjten, är ett av de populäraste instrumenten i traditionell kinesisk musik. Den kinesiska flöjten hålls horisontellt, ungefär som en tvärflöjt, och snidas vanligtvis ut ur ett enda bambustycke med ett korkförsett blåshål. Flöjtkroppen har sex fingerhål på bestämda avstånd. Den har också ett extra hål mellan blåshålet och fingerhålen som täcks av ett mycket tunt membran, vanligen en hinna av bambuns innerbark, vilket ger dizin en ljus, resonant och något surrande ton. Många av världens kulturer har liknande snidade flöjter, men endast dizin har detta unika särdrag.

Till exempel är xiao, en annan kinesisk flöjt som liknar dizin i material och grundstruktur men som spelas vertikalt, också tillverkad av bambu men den saknar dizins membran. Därför har xiao-flöjten en mycket mjukare och subtilare tonfärg.

Dizin är känd såväl för sitt uttrycksfulla tonregister som sin överjordiska tonkvalitet. När den spelas i mellanregistret och i det högre registret med en snabb utandning ger dizin en upplyftande och glad känsla till lyssnaren, nästan som om man svävar. När den däremot spelas i de lägre registren med en mjuk utandning bjuder den in till fridfull och jordande introspektion. Dizin är också känd för sin förmåga att imitera ljud från naturen. Den kan imitera skogens ljudmiljö så exakt att naturlandskap ofta framträder levande i lyssnarens fantasi.

För att framkalla en sådan rik tonpalett måste en dizi-spelare bemästra en mängd olika musikaliska artikulationer och avancerade tekniker. Glidande och explosiva toner, överblåsning för att generera övertoner samt mycket snabba tungartikulationer, är exempel på tekniker som kan framkalla en nästan ofattbar samling av ljud. Att fullända dessa olika tekniker och tonfärger kräver en raffinerad kontroll av ens embouchure och luftflöde, vilket är ett resultat av årtionden av flitigt övande.

Erhu
Suona
CNN-VIDEO om Shen Yun: Kinesisk kultur väcks till liv i USA