De sydliga och nordliga dynastierna

De sydliga och nordliga dynastierna (420-589 e.Kr.) var en mycket tumultartad period. Olika generaler tog kontrollen över ett delat Kina och styrde sedan var och en under flera årtionden. Men i slutänden kunde de inte föra makten vidare till sina arvtagare och lyckades därför inte att etablera en dynasti eller att ena Kina. Samtidigt var detta en aktiv period för spridandet av buddhismen och buddhistiskt inspirerad konst i Kina.

Efter den blodiga perioden De tre kungadömena enades Kina av ”Krigskejsaren” omkring 265, vilket grundlade Västra Jindynastin. Så småningom gjorde inre stridigheter i det kejserliga hovet Västra Jin sårbart för invasion av nomadfolk från norr. Regeringen flyttade till Nanjing och etablerade Östra Jindynastin söder om Yangtzefloden. År 420 avsatte krigsherren Liu Yu kejsaren och grundade den första politiska enheten i en serie sydliga dynastier. Under de kommande 150 åren kom makten över Kinas sydliga regioner att kontinuerligt föras vidare inom tre familjer.

Samtidigt pågick ett uppror, av invånare som inte var hankineser, i regionerna norr om Yangtzefloden. Det resulterade i etablerandet av minst 16 små kungadömen. De mongoliska folk som kallas Xianbei tog kontrollen och etablerade Norra Weidynastin, som varade i ungefär ett århundrade. Efter dess fall skedde fyra maktskiften i norr under den korta perioden mellan åren 534-581.

Även om många av de män som tog makten under de sydliga och nordliga dynastierna kom från etniska minoritetsgrupper så anpassade de sig snabbt till hankulturen. Det mest framträdande exemplet var under kejsare Xiaowens styre av Norra Wei (467-499). Han flyttade huvudstaden till Luoyang, den kejserliga medelpunkten för många tidigare kinesiska dynastier. Därifrån utfäste han olika order som krävde att folket systematiskt tog till sig element i den kinesiska kulturen.

Xiaowen sände ut påbud som krävde att alla tillhörande Xianbeifolket skulle ta efternamn från Han. Själv tog han Yuanin istället för sitt etniska namn Tuoba. Han beordrade sitt folk att klä sig enligt hanstil och att tala hankinesiska. Han uppmuntrade dem även att avtala om giftermål med markägande hanfamiljer. När det gällde officiella förehavanden konsulterade kejsare Xiaowen de sydliga hanledda dynastiernas lagar för att omarbeta styret i Norra Wei.

Under perioden för de sydliga och nordliga dynastierna utvecklades den buddhistiska religionen mycket. Yunganggrottorna i Shanziprovinsen, en serie fantastiska grottor innehållande över 51 000 buddhastatyer, anlades och snidades under Norra Wei-styret och anses vara en av de Fyra stora grottorna i Kina. De fysiska dragen och statyernas hållning uttrycker tydligt främmande influenser – inkluderat runda ansikten, djupt liggande ögon och höga näsor. Efter kejsare Xiaowens anpassningsåtgärder fick de statyer som skapades under senare perioder mer hanlika drag och kläder.

I början av 500-talet reste den indiske munken Bodhidarma till Kina och togs emot av kejsare Liang Wudi som var en entusiastisk buddhist. Deras korta möte var dock utan framgång. Därför begav sig Bodhidarma av och gjorde sin legendariska färd över den mäktiga Yangtzefloden ståendes på ett vasstrå. Efter att ha kommit till berget Song nära dagens berömda Shaolintempel gick Bodhidarma in i en grotta och mediterade i trans under nio år. När han uppnått upplysning grundade Bodhidarma zenbuddhismens skola. Zenbuddhismen fick efterhand ett betydande inflytande över konfucianismens teorier och generellt sett över asiatiska religioner.

Alltmedan munkarna mediterade fortsatte striderna om styret kring tian xia eller ”allt under himlen”. År 581 besegrade kejsare Wen från Suidynastin kejsare Jing från Norra Zhou och grundade Suidynastin. Suiarméerna fortsatte sedan söderut för att erövra dessa regioner och åter ena Kina efter 300 års fragmentering och krig. Några årtionden senare började Tangdynastin, vilket inledde en av de mest stabila och strålande perioderna i kinesisk historia.

Handynastin
Tangdynastin