Kejsaren bestiger tronen: Berättelsen om den berömde Kangxi

Zhuge Liang
Porträtt av den unge kejsaren Kangxi.

Kejsare Kangxi skrev en gång: "Vad för slags man är jag, som bland alla dem som har regerat ... ska just jag vara den som regerade längst?"

Under mitten av 1600-talet styrde Kangxi Mittens Rike i 61 år. Under den kinesiska civilisationens 5000 år inte bara verkade han som kejsare längst utan är också ihågkommen som en av de klokaste, mest storsinte och skickligaste av alla kejsare.

Kangxi var den fjärde kejsaren av Qingdynastin (1644-1911). Qings härskare var inte etniska hankineser. De var manchuriskt stamfolk från området norr om Kinesiska muren. De hade blivit enade, avancerat söderut och ersatt Kinas tidigare Mingdynasti under dess sönderfall.

Kangxis lysande arv ligger i det att han återförenade det stora imperiet både politiskt och socialt, befäste det Qingdynastiska styret och bidrog till en uppsjö av kulturell och ekonomisk utveckling.

Allt detta blev dock nästan inte av, för när Kangxi först steg upp på tronen som barn slutade hans regeringstid nästan innan den ens hade börjat.

 

Ogynnsam början

Under Qingdynastins tidiga år var imperiet fortfarande i kaos. Utöver turbulensen från de senaste krigen som ledde till förändringar i dynastierna fanns det också kvarlevande uppror, och ett stort antal kineser förblev misstänksamma mot sina nya utländska ledare.

Qing inrättades officiellt 1644 och Kangxi föddes 10 år senare. När han var bara åtta år dog hans far av smittkoppor. I sitt sista påbud utnämnde kejsaren fyra av sina närmaste rådgivare att fungera som regentsråd för hans unga son. De skulle hjälpa pojken i hanteringen av statens angelägenheter tills han uppnådde mogen ålder.

Dessa högre tjänstemän var icke-imperialistiska prinsar som hade tjänat Qingkejsaren med lojalitet och meriter. Med den nya vändningen av händelserna såg dock en makthungrig tjänsteman sin chans att ta över tronen.

Aobai gör entré

Aobai (Gūwalgiya Oboi på manchuriska) var en högt uppsatt general från den manchuriska klanens maktelit. Dessvärre var hans skicklighet på slagfältet sammanlänkad med en maktfullkomlig karaktär. Aobai krossade alla i sin väg och blev den mäktigaste personen i det kejserliga hovet. Han skaffade sig många fiender och nästan ingen vågade stå upp mot honom.

När det gällde den unge kejsaren hånskrattade Aobai åt honom. Generalen hade trots allt kämpat och vunnit många blodiga krig decennier innan denna pojkspoling ens var född. Han kunde räkna fler ärr från striderna på sin kropp än Kangxi kunde räkna prestationer. Aobai antog att Kangxi skulle vara bara en marionett för hans egna manövrar.

Kangxi växte upp under detta tyranni. Han såg tyst på och bidade sin tid. När Kangxi fyllde 14 år, den officiella vuxenåldern för manchurer, besteg han tronen. Han var nu på kollisionskurs med Aobai.

 

Kejsarens dräkt

Lika dominerande som alltid lyckades Aobai placera medlemmar av sin politiska fraktion till mäktiga positioner i hela regeringen, gjorde otaliga människor till offer när de var emot honom, bortsåg från statens intressen i jakten på sina egna och hade inget annat än förakt för kejsaren.

Aobai vågade även göra en egen uppsättning av den gula kejserliga drakdräkten - en symbolisk klädsel som bara kejsaren kunde bära. Detta var högförräderi!

En dag precis när Aobai provade sina nya kläder och beundrade sin spegelbild som kejsare, dök plötsligt en besökare upp på hans herresäte. Det var ett kejserligt sändebud som levererade det senaste kejserliga påbudet: det officiella tillkännagivandet att Kangxi nu definitivt hade bestigit tronen som en äkta kejsare. När denna tjänsteman märkte Aobais djärva dräkt blev han chockad och beordrade de kungliga vakterna att ingripa. Men dessa män var ingen match för Aobai som kastade dem åt sidan som trasdockor och gav sig iväg för att klargöra sin ståndpunkt.

Sändebudet sprang tillbaka till palatset före Aobai. Just när han rapporterade om brottet kom den despotiska generalen in på scenen. Han gick laget runt, hotade och förolämpade alla från tjänstemännen till kejsaren. Aobais härjande klargjorde att han inte hade några höga tankar om Kangxi, med eller utan kejsarkronan, och han skulle fortsätta att göra som han ville. Sedan spatserade han iväg, självbelåtet säker på att han fortfarande hade hela palatset i sitt ledband. Den här gången var dock den tonårige Kangxi redo att ta itu med honom.

 

Den slutliga uppgörelsen

Kangxi hade länge känt att Aobai var ett ständigt hot mot både hans rättmätiga styre och dynastins framtid. Det var därför som han flera år tidigare hade samlat en grupp unga manchuriska kungligheter omkring sig. Aobai ansåg dem vara barnsliga, oambitiösa och knappast betydelsefulla. Kangxi hade dock faktiskt valt dem som var de intelligentaste och starkaste. Vad Aobai alltid hade avfärdat som pojkaktigt tidsfördriv hade i själva verket varit Kangxis sätt att träna dem för deras slutliga uppgörelse.

Detta är hur det utspelade sig: På våren 1669 kallar den unge kejsaren den alltmer aggressiva Aobai till hovet. Aobai släntrar in säkrare än någonsin helt ovetandes. Innan han vet ordet av anklagas han för 30 allvarliga brott och omringas av Kangxis unga trotjänare. Rasande, men desperat, drar Aobai sin dolk (att inte avväpna sig innan man kom in i kejsarens närvaro var ett annat brott belagt med dödsstraff) och sätter direkt efter kejsaren. Han kämpar bra men Kangxis unga män är starka och många. Efter en hård kamp besegras Aobai en gång för alla.

 

En strålande regeringstid inleds

Denna svåra episod under hans tidiga år visade Kangxis extraordinära mod, förutseende och beslutsamhet. Den unge kejsaren visade sig vara en intelligent, taktisk och värdig kejsare.

Under det följande halvseklet tjänade Kangxi sitt land oförtrutet. Han stabiliserade dynastin, skapade fred i interna uppror och med utländska motståndare och expanderade kraftigt Kinas gränser åt väster och norr. Under hans välvilliga styre blomstrade imperiet.

Kangxi hade också en oerhörd passion för lärande. Under hela sitt liv gynnade och främjade han ständigt gamla kinesiska läror, kalligrafi, poesi och musik. Han gjorde enorma framsteg inom geografi, naturvetenskap, teknik, matematik och astronomi. Han beordrade ett flertal sammanställningar av dokumentation, kartor, historia och litteratur samt encyklopediska verk, som Kangxi-ordboken.

Kejsare Kangxi inledde en strålande era i det kejserliga Kinas slutperiod. Genom hela den kinesiska historien kom kejsarens position med titeln ”Himmelens son”. Och som Himmelens son sågs Kangxis livslängd på tronen således som ett tecken på godkännande från himmelen.

 

Shen Yuns berättelse för 2016-års klassiska kinesiska dans med namnet ”Försvara tronen” berättar historien om uppgörelsen mellan den unga Kangxi och Aobai.

De tre kungadömena: Fånga pilar med båtar av halm
Den stora Qingdynastin
Den storslagna kejserliga festmåltiden
De tre kungadömena: Fånga pilar med båtar av halm