Så mina äventyr med ljudteknikerna fortsätter! Jag insåg just att många av mina intressantaste erfarenheter kommer från arbetet i produktionsteamet. Trots de tidiga morgnarna, hårt arbete, och minskad övningstid, så kan jag inte tänka mig att inte vara en del i det teamet. Vad tråkigt det måste vara. Hur som helst, tillbaka till min berättelse. Den 24:e mars anlände vi till Dublin, Irland efter en något skakig, sjuttontimmars båtresa. I år uppträdde vi i en praktiskt taget...

Som en del av ett internationellt dans- och musikkompani som turnerar i dussintals länder varje år, så är en av de största utmaningarna för en Shen Yun-artist språkbarriären. Vi har vår bas i New York och de flesta av oss är etniska kineser som växt upp i engelsktalande länder, vilket gör att nästan alla bland oss talar både kinesiska och engelska flytande. Låter fantastiskt, eller hur? Det är två av världens mest talade språk, så det måste vara ganska användbart. Det är det verkligen, om jag ska vara ärlig. Men inte när vi åker till Europa.

Vi har just avslutat vår sista föreställning i Toronto vilken avrundade en lyckad Kanadaturné. Jag måste säga att det har varit fantastiskt! Vi har haft så gott som fullt hus nästan varje föreställning och publiken här var extremt entusiastisk, vilket ger oss artister massor av motivation och uppmuntran.

I en av föreställningarna lutade en man sig över orkesterräcket hela tiden och hans ögon vandrade från scen till orkestergrav, från dansare till dansare, instrument till instrument, hela tiden leende och nickande. Även om det var lite distraherande så var jag väldigt glad över att se hur engagerad han var i vår föreställning. När jag började i Shen Yun och fick veta vad gruppen gör så blev jag ärligt talat lite överväldigad. Genom dans och musik visar vi fem tusen år av kinesisk historia och den renaste essensen av kinesisk kultur på två timmar! Är det möjligt? Kommer människor att förstå? Det är ögonblick som dessa som säger mig: Ja, Kevin, de förstår verkligen och inte bara det, de älskar det!